Efter mer än fyra år så hoppas jag fortfarande att den där lilla röda saken ska hålla sig borta. Skam den som ger sig eller vad?!
Men allvarligt, efter så lång tid borde man väl gett upp hoppet om att det ska ske naturligt?
Men som någon vis människa sa: "hoppet är det sista som överger en"
Har ända sen vi började med denna resa lidit av spottings, ibland några dagar innan mensen ska komma ibland redan en vecka innan, irro som attan. Idag är jag på cd 24 och än så länge är det lugnt, man ska vara glad så länge det varar. Dock har jag molande värk i magen så när som dyker den väl upp. Måste ta tag i att åka till apoteket och hämta ut lite härliga sprutor som kommer behövas i slutet på nästa vecka men skjuter upp det hela tiden. Vill så gärna göra detta. Ungefär lika mycket som jag inte vill..
Ja livet är inte lätt, men vem har sagt att det ska vara det?
Hej.
SvaraRaderaJa det är sant. Motion är väldigt bra för våra kroppar. Och det sätter igång bra hormoner i kroppen och speciellt då endorfin. Du får en helt annan ork och kraft..
Jag hade en liten svacka för några veckor sen då jag va väldigt nere och grät för det mesta och hela tiden. Då orkade jag inte göra nånting.. Men sen tog jag mig i kragen och tog tag i motionen igen som min psykolog återigen sa till mig.. Ochjag är mycket gladare igen.. Så gör nåt du tycker är kul.. Annars blir det lätt bara jobbigt. Bodycombat tycker jag är härligt! Få ut lite aggrisioner och ledsamheter och kom tillbaka som en starkare människa.. Såå försök.. När du väl kommer igång och känner skillnaden.. Då vill du inte sluta.. Men de är de där med att starta=)
Lycka till iaf.. =)
Ja, det är starten som är det svåraste. Men just nu tycker jag inget är kul. Denna våren har haft mycket tråkigheter med dödsfall i familjen och sjukdomsbesked. Nu IVF för tredje gången med. Men allt går om man vill :) känns skönt att ha stöd från andra och pepp, det behövs! Tack
RaderaJa mitt år 2011 var ett riktigt skit år.. 2 dödsfall på 2 veckor av två nära famiolje medlemmar. Min sambos mamma och min morfar.. Sen ett missfall och ett utomkvedshavande skap och ett evigt kämpande för att få tid till Åbo för att få hjälp. Men nu har jag betsämt mig för att 2012 ska bli mitt år.. Man behöver väl tid på sig att sörja.. Bara man tar sig upp igen. För visst är de är de väl sp med livet ändå, de blir ju bra i slutändan ändå..
SvaraRaderaHar dina Ivf försök varit jobbiga? jag skall ju som sagt börja snart och vet ju knappt va jag ger mig in på=)
Ajdå, då ska jag inte klaga, fy vilket år. Då håller jag tummarna att 2012 är ert år.
RaderaVåra två IVF har varit lite knepiga. Har fått så många blåsor och ägg båda gångerna. Första va det lite mer än 30 och sista gången va det 47 så det har varit ganska smärtsamt. Detta gjordes på RMC och nu ska jag till CA och hoppas på helt andra resultat.
Var ska ni göra eran och när börjar ni?