Typisk söndag

Vädret har varit ok idag, har tom kunnat grilla och fika utomhus. Det gillas! Imorgon är det Valborg, ska gå och kolla till majbrasan lite och se om det brinner. Två dagars ledighet till, imorgon blir det en riktig slappardag. Ska försöka att bara "vara" Tydligen har jag väldigt svårt för det, skulle helst vilja ha förmågan att kunna klona mig :) Apoteket imorgon, har början till mina underbara spottings nu så mina drömmar gick ännu en gång i kras. Nu finns det ingen återvändo.. IVF nr 3 here we come!!!

Tidsoptimist

Hade tänkt hämta sprutorna idag men glömde, första IVFen hade jag dom hemma två månader innan start. Andra gången var jag i god tid också. Om allt går som det ska så ska jag börja runt nästa lördag men tänk om den kommer tidigare och nu när det är röda dagar också. Apoteket sa att det brukar alltid finnas. Jaja jag får helt enkelt hålla tummarna att det finns på måndag och att min kropp funkar något sånär denna månaden.
Hoppas på lite fint väder nu framöver, allt känns så mycket lättare då. Har ytterligare tre dagars ledighet att se fram emot :)

Är man dum eller dum?

Efter mer än fyra år så hoppas jag fortfarande att den där lilla röda saken ska hålla sig borta. Skam den som ger sig eller vad?!
Men allvarligt, efter så lång tid borde man väl gett upp hoppet om att det ska ske naturligt?
Men som någon vis människa sa: "hoppet är det sista som överger en"
Har ända sen vi började med denna resa lidit av spottings, ibland några dagar innan mensen ska komma ibland redan en vecka innan, irro som attan. Idag är jag på cd 24 och än så länge är det lugnt, man ska vara glad så länge det varar. Dock har jag molande värk i magen så när som dyker den väl upp. Måste ta tag i att åka till apoteket och hämta ut lite härliga sprutor som kommer behövas i slutet på nästa vecka men skjuter upp det hela tiden. Vill så gärna göra detta. Ungefär lika mycket som jag inte vill..
Ja livet är inte lätt, men vem har sagt att det ska vara det?

Rättvist?

Min historia kommer att komma upp en dag när jag känner att jag har mer tid att sitta och skriva.
Nu kanske det kommer bli lite hoppigt fram och tillbaka men hoppas att det reder ut sig tillslut.
Angående min rubrik har jag insett mer och mer att ju längre tiden går inser jag att det inte finns någon rättvisa och ju förr man lär sig det, desto lättare blir det att överleva. Låter drastiskt men så känns det för mig.
Nu senast skulle vi kolla upp om det fanns möjlighet på våra respektive jobb att få bruttolöneavdrag på våran IVF som jag hoppas att vi kommer börja med nästa vecka. Jag jobbar själv på ett stort företag medans maken jobbar på ett mindre, båda fick avslag.
De har konstaterat att barnlöshet är en sjukdom men jag tycker inte att den behandlas så. Man blir bara besviken, hade det varit så att några politiker hade drabbats av detta så hade nog läget varit annorlunda. 

Här är jag

Hej
Första gången jag sitter bakom tangenterna, brukar vanligtvis vara den som läser bloggarna.
Har läst IVF bloggar länge nu men efter ett misslyckat andra försök i höstas så tog jag en paus. Det var vårt sista landstingsfinansierade försök och nu är vi på väg mot vårt första betalda försök på CA.
Efter två försök bakom sig så borde man ha vant sig, men inte jag. Tycker det suger.
Vill mest ha denna plats som en dagbok för mig själv men om någon hittar hit och kommenterar så skulle jag bli glad.  Har märkt att det finns många där ute som har samma problem som vi, man är inte ensam.